FALLGROP 18

 

 

Anhöriga och närstående

Det kan ibland vara svårt att hantera sina känslor när någon kär person drabbas av en demenssjukdom.

Vården måste förstå de reaktioner som kan komma och inte bemöta utan möta dessa.

Må låta enkelt att säga men desto svårare att utföra.
Därför behöver vårdpersonal handledning i svåra situationer som man känner att man inte kan klara av.

Här vill jag delge några av mina erfarenheter till dig.

Något som jag kallar anhörigsyndromet och som jag tycker jag ofta har mött är: SOS syndromet

S                   org

O                   ro

S                   kuldkänslor

SORG
över det som inträffat. Syns som ledsenhet, tappad ork, nedstämdhet

ORO
för hur det skall bli, hur det skall gå för den drabbade och oro för hur jag skall stå ut

SKULDKÄNSLOR
kan ofta vara en känsla av att ha gjort fel, inte ha ställt upp tillräckligt eller ofta, att något kunde ha gjorts så det inte blivit så här. Ångest och kanske sömnproblem.

Ofta svårast för make/maka förhållanden.

---------------------

Om den demenssjuke har vårdats hemma av anhörig som sedan inte orkat med utan den demenssjuke har behövt flytta till vården, då kan du vara säker på att det förekommer skuldkänslor.

---------------------

Det finns något som jag kallar för
förtvivlans vrede.

Den anhörige kan uppleva att hur den än gör och förhåller sig så går det bara åt ett håll. Försämring och död.

Detta ångestpaket med skuldkänslor och förtvivlans vrede kan man vårdpersonal möta i att man tycker ”DOM LÄGGER SIG I VÅRT JOBB”

Det den anhörige försöker att göra är att minska på sin oro och ångest genom att innan det är försent ställa upp och göra gott för den demenssjuke,

Ta inte det som en kritik av ditt arbete utan se det som en anhörigreaktion.
Bemöt inte det du tycker är fel, det blir alltid värre då. Om det går så använd ord som, det var bra sagt, det ska jag tänka på, jag skall försöka.

---------------------

Ett bra sätt är att ”stämma i bäcken”.
Från första dagen eller helst innan första dagen i ett boende, måste de anhöriga fått möjlighet att uppleva sig som experter på den demenssjuke.

Fått berätta:
Du som känner ”Nisse” bäst
Vad tycker han inte om att äta eller dricka?
Vad är det som kan göra honom orolig?
Hur sover han om natten, är det något vi bör tänka på?

Osv…
(kom inte med levnadsberättelsen genast, bättre att börja med att ta reda på vad man skall undvika)

Riktade frågor den anhörige

Hur känns det för dig att Nisse flyttar?
Ledsen? Oro för din framtid? Rädd för ensamhet?
Kanske du upplever skuldkänslor för att Nisse inte kan bo kvar hemma?
Hur tror du vi kan hjälpa Nisse?

Var inte rädd att ställa sådana frågor till anhöriga. Jag har aldrig under hela mitt vårdliv mötts av att de anhöriga säger ”vad är det där för frågor?” I stället har jag mött ”tänk att det är någon som bryr sig om hur jag har det”

 ---------------------

Jag vet av erfarenhet att anhöriga kan uppleva att en flytt till ett boende skedde mycket snabbt, att man inte hann förbereda sig, det kom som en kris fast man ändå visste att det skulle ske.

Jag har mött anhöriga som upplevt att man försökt sälja vården som en produkt. Det blir så bra för Nisse, vi har så duktig personal, bra aktivering, en härlig miljö etc. När de egentligen skulle ha fått varit delaktig i processen som den expert den är när det gäller sin demenssjuke anhörige.

Det kan inte vara särskilt tryggt och upplyftande för till exempel en maka som efter 50 års äktenskap tvingas lämna bort sin make till andra människor som kallar honom för, brukare, vårdtagare, omsorgstagare, gäst, boende eller vad det nu än är.

Inte heller att få höra att det är inga besökstider, han skall ha egna möbler med sig utom sängen för den vet vi bäst hur den skall vara.

Inte heller ord som här på vårt boende har vi, gör vi……

---------------------

Slutord:

Det kan vara svårt med vissa anhöriga, men för det mesta går det bra om de känner sig delaktiga och efterfrågad sina kunskaper.

Som personal får du inte glömma bort:

·        Dom hyr en bostad och har kontrakt precis som du

·        Dom betalar hyra precis som du

·        Dom betalar för gemensamma utrymmen, korridorer, kök, matrum, vardagsrum, tvättstuga. (  det är deras )

·        Dom söker bostadsbidrag

Det är du som är deras hemtjänst och du är på besök hos den demenssjuke, de demenssjuka är inte på din arbetsplats, du har den hemma hos dom precis som vanlig hemtjänst.

Dom är boende i eget boende med biståndsbedömd hemtjänst.

Det är inte de demenssjuka som springer ivägen för dig när du arbetar, utan det är du springer runt hemma hos dom.

 

______________________________________________________________________________

 

 

 

 

info@fallgropar.se

Tommy Jonsson
fd Demenskonsult

 

 

 

STARTSIDA

 

 

 

 

 

EFTERMIDDAGEN SPEGLAR

MORGONENS HÄNDELSER

FALLGROPAR I DEMENSVÅRD