FALLGROP 9

 

 

Förmågan att kunna läsa text och skriva text försämras vid demenssjukdom.
Vår hjärna är ett fantastiskt organ som är ytterst känsligt för yttre och inre påverkan och demenssjukdom är en sådan påverkan.

 

Hälnran rgesirtarr itne bskoatv för boskatv uatn lesär hlea odret i en fjöld
på så sätt kan du läsa detta fast det är felstavat, men den första och sista bokstaven i ordet måste sitta rätt.

 

Demenssjukdom kan försätta denna förmåga ur slag och den drabbade kanske kan bokstavera ett ord men inte läs det i sin helhet, följden blir att en person som varit aktiv läsare av tidningar och litteratur inte vill hålla på med detta när sjukdomen slår till.

 

Jag satt med två damer i ett gruppboende och plötsligt ville jag testa deras uppfattningsförmåga av skriven text. Till saken hör att vi samtalade utan några hinder och hade en mycket trevlig stund. Jag tog ett A4 papper och skrev med stora bokstäver HÄLSOCENTRAL och sa till den första damen att vi skulle kontrollera hennes syn. Jag höll upp papperet och damen läste hälsocentral, sen vände jag mig till den andra damen och höll upp papperet. Damen försökte bokstavera ihop ordet, häl... häl... älg, sa hon. Efter en stund gjorde jag om försöktet med samma resultat. Vi kan konstatera att närminnet var ytterst kort.

 

Det betyder att den ena damen kunde läsa namnskyltar, dörrskyltar osv, men den andra damen kunde inte detta.

 

Ytterligare ett skäl att tala om vad man heter, trots att man kanske har en namnskylt på sig.

 

Min erfarenhet är vårdpersonal sällan får ta del av den utredning som gjorts och därmed kommer man som personal att "famla" i mörker om jag får uttrycka mig så.

 

Det är alltid bättre att samla personerna med demenssjukdom och läsa högt för dem ur t.ex. dagens tidning eller någon lättförstådd bok. (Mor är rar, far ror) skolböcker är alltid igenkännbara. Som jag tidigare sagt räcker det med 10 max 15 minuters läsning, för den demenssjuke kan det verka som en lång tid och det blir oro i gruppen om det blir för länge. Känslan av den trevliga stunden, bär den demenssjuke med sig under 5-6 timmar, men kommer inte ihåg varför.

 

Det får mig att beskriva hur min morbror upplevde sin första dag på dagverksamhet för demenssjuka. Jag följde honom dit och åkte sen till moster. På eftermiddagen återkom han med färdtjänst. När han kommit in så var ju mosters första fråga "hur har du haft det?" Det har varit så roligt. "jaha å vad har du gjort som var så roligt?" Eftersom han inte mindes så kunde han inte svara på frågan utan han fick istället en annan känsla som fanns kvar. Å så fick god mat. "vad åt du då?" sa moster. Nu blev morbror ställd och svarade undvikande. Det gamla vanliga.

Roligt och gott var de känslor han bar med sig hem efter sin första dag, långt och väl flera timmar efteråt.

 

Rättesnöret för god demensvård borde alltså vara att de demenssjuka skall uppleva goda känslor under dagen, då och då, men inte för länge. (negativa känslor sitter också kvar länge)

 

______________________________________________________________________________

 

 

 

 

info@fallgropar.se

Tommy Jonsson
fd Demenskonsult

 

 

 

STARTSIDA

 

 

 

 

EFTERMIDDAGEN SPEGLAR

MORGONENS HÄNDELSER

FALLGROPAR I DEMENSVÅRD